"Din ettåring behöver inte digitaliseras"

(Bild från min arbetsplats en morgon för att skapa digitala möten)

Detta hävdar Malin Wollin, en av Aftonbladets kolumnister, i en artikel den 27 februari 2019. Hon ser i sin artikel kritiskt på att barn som endast är ett år gamla ska använda "surfplattan". Barnen ska enligt henne "ha rultat runt på gården. Fått frisk luft, röda kinder och kanske hällt ut hälften av sanden utanför sandlådan. Kanske bråkat om den blå spaden och förlorat, gråtit och kommit över det. Det lilla barnet ska ha suttit på sin låga stol vid sitt låga bord och fått lära sig att vänta på sin tur, äta själv och se på sina äldre kamrater hur man beter sig i en matsituation. Det lilla barnet ska ha blivit läst för och fått bläddra i tåliga böcker på egen hand."

Jag vill nämna denna artikel då det är precis dessa utmaningar vi i förskolan möts av från föräldrar dagligen i vårt yrke gällande digitalisering och de yngsta barnen (självklart inte alla föräldrar). Utmaningen i vårt arbete är att visa föräldrar att det digitala på förskolan är något annat än att sitta med surfplattan hemma, eller att använda mobilen som "stressad" vuxen.

Jag håller med om att vi ska göra allt det hon beskriver med barnen också, men komplettera det med det digitala. Tänk bara att leka sjöodjur samtidigt som du med hjälp av det digitala befinner dig i havet (genom en projektion på en väg). Men hur kan vi i förskolan göra för att lyfta det digitala innehåll som vi ägnar oss åt, för såväl föräldrar som för skeptiska kollegor? Hur kan vi visa föräldrar vilken interaktion vi kommer skapa med hjälp av det digitala i mötet med barnen och barnen emellan?